kaussie

Det ar den 1 maj och min sista kvall i Australien, efter mer an 14 manaders tid har. Jag befinner mig just nu pa flygplatsen i Perth, dar jag och Sebastian ska spendera natten for att imorgon aka norrut till Bali. De senaste fem dagarna har han och jag gjort en roadtrip langs vastkusten, fran Perth upp till Coral Bay i norr. Avstanden ar langa och det har varit manga timmars korning pa vagar mitt ute i ingenstans, men vi har anda lyckats se blandande vita sandstrander, turkost hav, strander bestaende av sma snackor, rostroda klippor, kungsstora vagor och tropiska korallrev; inkluderande en blackfisk. Australien gar mot vinter, men det betyder inte mer kyla an pa kvallarna, morgnarna och natterna.

Imorgon bar det som sagt av till Bali dar jag ska vara i drygt tre veckor. Vart forsta hotell, dar vi har ett dubbelrum med eget badrum, kostade $10 per person och natt, sa jag antar att pengarna inte kommer ga at fullt sa fort som de gjort har i Australien.
Sa det ar med ett lite sorgset hjarta jag sager hejda till Australien - ett land jag tycker mycket mycket om och har haft en fantastisk tid i - och hej till Bali dar jag forhoppningsvis battrar pa solbrannan infor den svenska sommaren.

Vi ses den 22 maj!

5 dagar i Byron Bay gjorde mig brun som en pepparkaka och avslappnad anda in i sjalen.
En vecka i Sydney har gjort mig vit igen och gett mig riktig kansla av Sverigehost med gratt regn och vind.
Varmen ar over for gott for ett tag; den australiensiska vintern ar har och gor att shorts och kortarmat hamnar underst i vaskan.
Men jag ar glad anda. Pa torsdag bar det av till Nya Zeeland!

Tiden gar snabbt nar man har roligt, och de tva veckorna med besok hemifran gick fort som bara den.
Den 21 februari stod jag pa Brisbane Airport och vantade pa mamma och Bengt i evigheter. Men till sist kom de ut iallafall, och oj vad kul det var att se dem. Tre sekunder tog det, sedan kandes det som vi aldrig varit ifran varandra.
Jag tog pa mig rollen som guide och de forsta tva dagarna tillbringade vi i Brisbane under manga existerande vaderlekar; sol och hetta, regn, aska och mulen varme. Vi gick runt i New Farm, Roma Street Parkland, Botanic Gardens, South Bank och saklart i city.
Darefter tog vi Greyhoundbussen till Sydney, en resa pa 15 timmar. Aven dar var vadret varierande men mest var det sol, bla himmel och drygt 30 grader varmt. Vi simmade och stekte pa Bondi beach, promenerade halvvags till Coogee, gick runt i vackra Blue Mountains, tog baten till Manly, tittade pa operahuset och vilade i Royal Botanic Gardens. Bodde gjorde vi i ett trebaddsrum i ett slitet, mogelluktande hostel, som jag forsokte overtyga de gamla om att det inte var det varsta hostel jag bott pa.
Norrut bar det av till Noosa, dar vi bodde betydligt battre pa Flashpackers, ett hostel jag bodde pa forra aret nar det holl pa att byggas. Vadret var stralande och vi kande oss som pa halsolager nar vi gick upp klockan 7, promenerade 8 km lands kusten i Noosa National Park, at salladslunch och sedan la oss pa stranden for att battra pa solbrannan. Men harligt var det och jag tror nog att den svenska vinterblekheten blev lite mindre.
Tillbaka i Brisbane akte vi i osregnet till Lone Pine Koala Sanctuary. Dar tittade vi pa koalornas roliga sovstallningar och halsade pa kangurur. Man kan aven halla och bli fotad med en koala dar, men for $39 dollar? Nja.. Klappa en fick vi gora anda. Efter nagra timmar var vi fardiga och akte in till stan och gick till en chocolate bar, dar vi at en browniesundae och chokladdoppade jordgubbar och drack cappuccino med smalt choklad. Trots Bengts skepsis var faten renslickade efterat. Pa kvallen lagade vi en avskedsmiddag a la Hoor - potatisgratang med lammfarsbiffar och fruktig gronsallad. Det var den basta maltiden jag atit pa jag vet inte hur lange, med restaurangbesoken inraknade. Mobergs mat ar den godaste som finns!
Det har varit tva veckor med mycket restaurangmat, manga koppar cappuccino, en hel del glass och privata sovrum. Rena lyxen for mig!

Vem ar nasta att halsa pa? :)

Jag ar antligen fri fran farmlivet!
Befinner mig nu i Brisbane dar jag atit middag bestaende av ostmackor och mjolk, och ska snart bege mig till sangen for att imorgon hamta moder med respektive pa Brisbane airport.
Jag kanner mig smatt ensam; ar inte van vid att vara pa egen hand langre efter ett drygt halvar med mina flickor vid min sida, men kanslan av frihet ar oslagbar!
De senaste fyra manaderna har visserligen varit en erfarenhet, men jag sager bara: ALDRIG MERA FARMJOBB och ALDRIG MERA STANTHORPE. Nagonsin.

12 dagar kvar - sedan ar jag antligen FRI!
Att aka harifran ska bli sa obeskrivligt harligt, och jag vill aldrig mer satta min fot i varken The Summit eller Stanthorpe igen. Eller pa en farm overhuvudtaget.
Livet har ar som vanligt, och Taylors ar lika efterblivna som vanligt. Efter att ha varit tillbaka i tva dagar tog de inte in oss mer, de skyllde pa att det inte fanns tillrackligt med jobb men istallet tog de in tre nya asiater. Forsta dagen vi var tillbaka satte de ocksa upp en lapp med regler man maste folja som arbetare dar, regler som gick helt over gransen. Bland annat skrev de att vi maste ta en dusch varje dag, for att handledarna inte vill behova spy over var ohygieniska stank, och att de inte ar ansvariga om deras hund ater eller kissar i var mat. Var kara van Stacie tog ett foto av lappen och la ut pa Facebook, nagra pa Taylors sag den och dagen efter blev hon argt inkallad till kontoret dar de sa att de var valdigt besvikna pa henne och att hon smutskastat hela deras foretag, och de tvingade henne ta bort den fran Facebook. Detta ar ett typiskt bevis pa hur backpackers blir behandlade har; till och med hundarna ar varda mer!
Iallafall, vi var arbetslosa i en vecka, sedan fick vi ett nytt jobb pa en annan gronsaksfarm. Det var dock hemskt. Personalen var visserligen trevlig och forstaende men arbetet (att skorda sallad och kal) var sa otroligt tungt, eftersom man maste boja sig anda ner till marken i stekande sol, i tio timmar. Sa dit ville vi inte ga mer, vi ringde Taylors igen och de sa att vi kunde komma tillbaka. Sa vi var tillbaka dar i fyra dagar, men det var en konstig stamning dar och igar kvall fick jag, Tina och Holland reda pa att vi fatt sparken. De sa att anledningen var att vi blivit latare och latare och att vi den sista dagen inte jobbat alls, vilket ar rent skitsnack, sarskilt med tanke pa att vi alltid jobbar med Stacie, i samma tempo, och hon ar fortfarande kvar. Sa jag vet inte vad felet med dem ar, men jag orkar inte bry mig langre for jag ar bara sa trott pa allt har!
Men som sagt, bara 12 dagar varav jag planerar jobba drygt 8, pa Rizzatos med att plocka applen. Har hort att det ar riktigt tungt, sa det aterstar att se hur det gar.
Vadret har varit valdigt fint de senaste 3 veckorna med solsken och 35 grader varmt varje dag (nar vi varit lediga har vi inte ens kunnat ligga ute i solen, utan varit inne pa vart rum med AC) och solbrannan har battrats pa lite grann. Men nu ar regnet tillbaka sedan 3 dagar, sa aven kylan, det ar aldrig perfekt temperatur har...

Snart kommer mamma och Bengt, det ska bli sa otroligt kul att traffa dem igen!

Till alla er oroliga sjalar dar ute: ni kan vara lugna.
Tack vare att The Summit ar Queenslands hogsta punkt drabbades det inte sa mycket av oversvamningarna som vantat, och allt som hande var i princip att vi var utan jobb i nagra dagar och fick mindre urval pa Woolworths i Stanthorpe nar vi handlade mat.
Nu ar solen tillbaka igen sedan over en vecka, och det ser ut som den riktiga australiensiska sommaren visar sig. Istallet for att frysa i kallt regn har vi nu haft 30 grader, stekande sol och bla himmel varenda dag. Nar vi kommit hem fran jobbet om eftermiddagarna har vi legat pa en luftmadrass i tradgarden och atit glass till en brinnande, alltid lika vacker solnedgang. Den stora depressionen vi alla hade veckorna innan jul har nastan forsvunnit; jag kan dock inte saga att jag alskar det har stallet, men det kanns numera okej att vara har. En stor del av det har antagligen att gora med vart nya jobb som apple thinners, vilket visat sig vara mer lonande an vi trott. De forsta dagarna tog vi 40 minuters rast och tjanade anda bara runt $150 per dag, men allt eftersom vi blev snabbare kunde vi ta fler och langre raster och tjanade mer. Forra veckans lonecheck visade $1400 (motsvarande ca 9000 svenska kronor) - inte helt fel med tanke pa att vi tagit over 2 timmars rast per dag och inte stressat ett dugg nar vi jobbat.
Fran och med imorgon maste vi dock ga tillbaka till Taylors broccolifarm for tva veckor eftersom alla appeltrad ar gallrade men inte redo att skordas an. Vi ar val nagorlunda glada over detta; det ar bra for bankkontot men vi ser inte fram emot att aterkomma till helvetet.

Nar det galler mitt visum har jag ansokt och fatt det godkant, vilket innebar att jag far lov att vara kvar tills den 19 januari nasta ar. Sa lange vill vi dock inte stanna. Tina och jag har stora planer som ser ut ungefar sa har:

20 februari lamnar jag The Summit for att aka till Brisbane och mota upp en mamma och en Bengt. Fantastiskt! I drygt tva veckor ska jag vara deras australiensiska guide och forhoppningsvis visa dem mitt alskade Brisbane (om vattnet dar sjunkit vill saga), det vackra surfnastet Byron Bay, avslappnade Noosa och lite annat smatt och gott.
5 mars aker de vuxna hem till Sverige igen och jag moter upp Tina (och forhoppningsvis Holland) i Brisbane. Vi stannar dar en helg och beger oss sedan soderut for en vecka i Byron och en vecka i Sydney.
Darefter tar vi flyget till Nya Zeeland och reser runt - forhoppningsvis i en campervan eller liknande - i 3-4 veckor.
Tillbaka i Australien landar vi i Melbourne dar vi stannar i en vecka och eventuellt besoker Tasmanien. Sedan aker vi langs Great Ocean Road och tar oss pa nagot satt till Perth dar var resa langs vastkusten borjar. Fran Broome flyger vi till Thailand, agnar ett par veckor dar och atervander sedan hem mot Europa. Som det ser ut nu kommer jag alltsa vara hemma i slutet av maj eller borjan av juni - precis lagom till den svenska sommaren!

Jag har bara varit tillbaka en vecka i The Summit och redan har det hant mer an min hjarna klarar av att hantera.

Pa grund av att mitt visum gar ut om drygt en vecka och jag var desperat over att jobba mina sista farmdagar nar vi kom tillbaka till Brisbane, och Taylors inte hade jobb for oss, fick jag och Tina ett nytt jobb pa Rizzatos appelfarm. De tva forsta dagarna packade vi applen, nagot av det trakigaste jag gjort i hela mitt liv. Vi jobbade med ett gang sura medelalders damer som antagligen jobbat dar i hela sina liv, de brydde sig inte ens om att lara sig vara namn utan bara vart packningsnummer och allt de pratade med varandra om var applen och jobbet. Jag och Tina fick inte prata med varandra, och vi fick inte lov att lyssna pa musik, vilket gjorde att tiden gick LANGSAMT. De tva foljande dagarna var battre. Da har vi jobbat utomhus med att tunna ut appeltrad, dvs att plocka av de daliga och for sma applena sa att de andra kan vaxa sig storre. Det ar ett helt okej jobb, inte lika hart och fysiskt jobbigt som Taylors, och vi kan ta raster precis hur ofta och lange vi vill. Baksidan ar att man far betalt per trad man gor, vilket resulterade i att vi pa tva dagar bara tjanade drygt halften av vad vi skulle gjort om vi fick betalt per timme.

De tva senaste dagarna har vi inte jobbat pa grund av allt regn. Utanfor fonstren oser regnet ner, det har bildats en flod runt huset och stamningen pa hostelet ar tryckt och full av desperation och undantryckt panik. Som ni sakert redan vet ar hela Queensland rejalt oversvammat, och varst ar det har i trakterna dar jag befinner mig. I Toowoomba, som ligger drygt en timme harifran, har atta personer konstaterats doda de senaste 24 timmarna. Bilar flyter runt pa vagarna och det pratas om att det kommer bli annu varre. Tydligen har det varit en inlandstsunami, eftersom vattnet kommit fran ingenstans som en jattevag och svept med sig hela samhallet. Vagarna har omkring ar avstangda och det ar tveksamt om det ens gar att ta sig harifran. Igar sa de ocksa pa nyheterna att Stanthorpe kan komma att behova bli evakuerat. Oversvamningarna har nu aven drabbat fororterna till Brisbane och sprider sig norrut.

Vi vet inte vad vi ska gora, eftersom alla ar desperata att fa ihop sina dagar till andraarsvisumet. Jag har mina gjorda - jag behover bara fa pappren signerade vilket jag hoppas farmarna kan skynda sig lite med - men varre ar det for Tina och Stacie som inte har rad att forlora mer an en veckas arbetstid. Vi har kollat runt lite pa andra farmjobb, men problemet ar att det ar oversvamningar i hela ostra halvan av Australien och det regnar i princip overallt utom i Perth. I soder ar det stormar och i vaster ar det skogsbrander; det ar tydligt att jordklotet inte mar bra.
Klart ar att vi antagligen maste lamna The Summit inom en vecka. Vad som hander sedan aterstar att se. Antingen maste jag aka hem pga icke godkand visumansokan; jag kan hamna pa en vingard i Perth eller i Down Under Bar i Brisbane. Eller nagon helt annanstans.

Efter nastan 7 veckors hart slit pa gronsaksfarmen har vi nu antligen 6 dagars frihet i civilisationen. Nar vi kom till Brisbane igar skrek vi av gladje och agnade kvallen at att ata sushi och spendera pengar pa klanningar, lappglans, bikinis och allt annat mojligt for att riktigt kanna oss som citytjejer igen. Pa kvallen tog vi en drink pa balkongen i vart hostel och spelade kort innan vi somnade sott for att ladda batterierna infor idag. Jag kan inte beskriva hur hemma jag kanner mig i Brisbane; att komma hit ger mig en trygghetskansla som ingen annan stad kan ge.

Om ett par timmar ska vi satta oss pa bussen igen, den har gangen mot Byron Bay, den lilla staden som alla alskar. Over jul och nyar ar den lite av en backpackermagnet, i princip alla vi kanner (inklusive hela hostelet i The Summit) kommer dit och firar. Forhoppningsvis haller sig regnet borta sa att vi kan vara pa stranden. Men jag vagar inte hoppas for mycket med tanke pa att det regnat sa mycket den senaste veckan att vagar varit avstangda och krokodiler hamnar utanfor floderna. Detta ar den varsta sommaren sedan 1970-talet och jag har aran att uppleva den! Jippi...

Imorgon aker vi tillbaka hit till Brisbane for att agna tre dagar till har, innan det ar dags for den andra halvan av farmjobbet. Det kanns nagot tungt, men vi tanker pa pengarna och hur underbart det kommer vara att lamna The Summit for gott nasta gang.

GOTT NYTT AR!

Den senaste veckan har jag
- blivit en av dem som jobbat pa Taylors farm langst
- lart mig plantera med den automatiska planteringsmaskinen (som maste vara det lattaste jobbet som finns; dock forstors det lite av att jag tvingas jobba med traktorforaren The Human Fly)
- kort vanstertrafikanpassad flakbil utan att krascha trots att jag inte kort bil pa ett ar
- jobbat 59 timmar pa 6 dagar
- varit ovanligt glad och pigg pa jobbet
- sagt hejda till tva fina flickor fran vart lilla kompisgang
- fatt godsaksfyllt paket fran Flygarevagen
- oppnat mitt secret santa-paket for att sedan sla in det igen och latsas som ingenting
- lyssnat pa The Presets lat 'Anywhere' runt fem ganger per dag
- saknat min underbara tyska Steph och hennes otroliga energi
- storstadat vart skitiga, roriga rum
- atit massvis med choklad
- fatt julstamning (trots att det inte ar morkt och snoigt; men dock regnigt da och da) tack vare allt julpynt och julmusik pa hostelet
- lagat mat klockan 5 pa morgonen
- sett fram emot en jobbfri julhelg

Nog saknar jag julstamningen hemma i Hoor, men det kanns faktiskt bra att vara har pa The Summit Hostel en julafton som denna. Julskinka, sill och kottbullar blir det inte, men daremot australiensiskt julbord (imorgon), irish coffees, julsanger och tva fina flickor att umgas med.
Och i bakhuvudet finns numera alltid tanken pa att en mamma och en Bengt kanske halsar pa i februari. Det ar nog den basta julklappen jag kunnat fa.
God jul!

Jag saknar svensk vinter. Saknar sno, iskristaller pa fonstren, kattsparen utanfor dorren.
Jag saknar Skanemejerier, naturell yoghurt, smor som smakar smor. Falu Rag Rut, ost som smakar nagonting och oprocesserat kottpalagg.
Flygarevagen 14. Mitt rum, min sang, mina 10 kuddar, min fondvagg. Min stereo och mina CD-skivor. Till och med dammet pa mitt skrivbord.
Jag saknar mina svenskor, att spela TP, ata marangsviss och skratta at flygscenen i Harry Potter 4 tills magen krampar. Fredagkvallar pa Majorsgatan med brinnande skumtomtar, Idolfinal och prata med konstiga dialekter.
Jag saknar att sitta i soffan med en filt, en katt och en rykande halvliterstekopp och titta pa danska TV-serier.
Jag saknar rotselleri, timjan, potatisgratang, lammkotletter och improviserade middagar av rester.
Saknar Malmo. Jag saknar trampbatar i kanalen, Monki, Espresso House och den bra H&M-affaren. Saknar Lund med dess cyklande studenter och gatuspelande personer. Kullersten.
Jag saknar tag och systers rost i hogtalarna pa stationen. Malmo centralstation. Att titta pa folk i vantan pa ett forsenat Oresundstag.
Jag saknar inlagd sill, oskivat brod, doften av en kladdkaka i ugnen. Kanelbullar och svensk mjolk.
Jag saknar sondagarna da jag gjorde musli och vegetarisk lasagne innan en svettig fotbollsmatch som alltid slutade med forlust.
Saknar skogsstigarna, vitsippor, liljekonvaljer och krokodilfloden.
Jag saknar hemma.
For jag hatar The Summit och allt som har med farmjobb att gora.

Det ar sommar i Australien, vilket innebar att det ska vara varmt, torrt, soligt och inte en droppe regn pa drygt ett halvar. Verkar som att vadergudarna ar lite forvirrade med arstiderna, for det bara regnar och regnar och regnar har utanfor Stanthorpe.

Efter att ha gjort en onodig tur till Bundaberg (dar fanns namligen inte alls jobb som lovat, hostelet ljog for oss for att vi skulle aka dit och bo dar sa att de kunde tjana pengar) akte vi istallet till The Summit utanfor Stanthorpe, fyra timmar sydvast om Brisbane. Har har vi varit i tva veckor, lika lang tid som det tagit att vanja sig vid vart nya liv.

Att jobba pa farm ar hart. I en och en halv vecka har jag jobbat med plantering, ograsrensning och broccolipackning. Dagarna ar langa, runt 8-10 timmar, och vi jobbar sex dagar i veckan (idag ar jag dock ledig pga allt regn..). Tidiga morgnar och mycket fysisk rorelse gjorde att forsta veckan var forfarlig - varkande rygg, ommande rumpa och smartande lar gjorde att jag knappt kunde ta mig ur sangen. Man vanjer sig dock snabbt och vi har redan kommit in i rutinerna.

Vi jobbar pa Taylor Family Produce, ett stort familjeforetag som odlar gronsaker som selleri, broccoli, sallad och liknande. Har i Stanthorpe har de tva farmar, jag jobbar pa den ena och Tina och Holland pa den andra. Jobbet ar tydligen valdigt bra for att vara farmjobb; personalen ar trevlig (bortsett fran den otroligt odragliga planteraren som jag och min kompis Stacie kallar for The Human Fly - han ar lika irriterande och ilskaframkallande som en fluga) och jobbet ar (oftast) inte alltfor enformigt. Vi tjanar $17.50 i timmen och betalar bara drygt 11% i skatt vilket ger oss en hel del pengar varje vecka, sarskilt om vi fortsatter att jobba 45-50 timmar i veckan.

Nar vi inte jobbar ar vi pa vart hostel, Summit Backpackers, som ar ett arbetshostel. Det ar ett av de basta hostelen jag bott pa - otroligt rent, frascht, trevligt, med stort och val utrustat kok, och personalen vet vem man ar och ar valdigt hjalpsamma. De kor oss till och fran jobbet, och en gang i veckan skjutsar de oss till en supermarket sa att vi kan storhandla mat. Pa tisdagar ar det gratis barbecue (dock saknar jag svensk grillning kopiost mycket, har i Australien ar det alltid enbart white sandwich, fettiga korvar, bacon, lok, ketchup och barbecuesas som galler), pa sondagar ar det pannkaks- och kaffefrukost med cappuccino fran riktig kaffemaskin, och pa helgerna har de oftast aktiviteter, utflykter och McDonaldstrippar. Nasta helg ska vi t.ex. aka pa en winery tour bland alla de vingardar som finns har - runt 50 stycken om jag inte minns fel - och provsmaka viner.

Har ska vi stanna fram till nyar, da vi aker in till Brisbane for att fira in det nya aret. Darefter kommer vi tillbaka hit och jobbar ytterligare en och en halv manad - om allt gar bra med mitt visum vill saga. Det hoppas jag dock att det gor, eftersom Hollands gamla chef erbjudit sig att skriva under att jag jobbat med WWOOFing for honom. Det ar antagligen min basta chans till ett andraarsvisum eftersom det da inte ar loner och skatter inblandade som staten kan kontrollera.

Nar vi jobbat fardigt och har mer pengar ska vi resa soderut igen mot Byron Bay, Sydney, Melbourne, Great Ocean Road, Tasmanien och vastkusten. Jag langtar, jag langtar, jag langtar!

Det ar gratt och regn i luften var sista dag har i Brisbane. Imorgon bar det av norrut mot Bundaberg, dar det forhoppningsvis finns jobb at oss. Vi ar alla halvt deppiga over att lamna Brisbane; vi har vant oss vid vart simpla liv med lata dagar vid lagoon, sushi, shopping, promenader och lite party Down Under.
Efter lite efterforskningar visade det sig att Bundaberg ar the place to go for farmjobbsletande backpackers, eftersom de har alla mojliga sorters frukt och gronsaker dar. Dock ar boendet dyrt och vi hoppas verkligen att vi far jobb snart sa att vi inte behover spendera allt for mycket pengar pa ingenting. Rykten sager namligen att Bundaberg ar en av de trakigaste staderna i Australien.

Annars har det inte hant sa mycket har borta. Jag sorjer fortfarande min Artan men har tvingats ersatta henne med en billig mp3-spelare. Det varsta ar att jag inte ens kan fora over musiken pa Artan till en dator, och den enda musiken jag har nu ar fran tre CD-skivor vi lyssnade pa nar jag jobbade pa Presto har i Brisbane. Det ar ganska bra musik men usch vad jag kommer sakna mitt Coldplay, svenska band och Maja och Simons Australien-playlist. Antar att jag kommer vara ganska trott pa min musik efter ett par manaders jobb med samma latar i oronen..

Skrikiga jamanden, eviga kloanden, sagverksspinnande, svansviftande, upp-pa-bordet-hoppande, haricot vert-lekande, axelsittande, in-och-ut-springande, gosande, varmande.
Jag saknar dig och dina konstiga hittepa. Aldrig har vi val haft en katt sa unik som du.
Idag onskar jag att jag var hemma, i Sverige, i Skane, i Hoor, sa att jag kunde fa halla dig i famnen en sista gang innan du somnar in.
Truls, jag alskar dig <3

Om man inte vill spendera for mycket pengar pa mat och dricka kan man gora som mig och Tina och bli VIP i en bar. Sedan var forsta helg i Brisbane har vi blivit favoriter i Down Under Bar och vi far numera inte bara ett glas vin gratis, utan hela flaskor champagne, middagar, T-shirts, insider-info och hjalp med att hitta farmjobb. Managern alskar mig och DJn alskar Tina; security och bartendrarna alskar oss bada. Det basta ar att vi inte gjort nagonting for att fa allt detta; vi har bara varit oss sjalva men tydligen tycker de att vi ar bra PR for baren eftersom vi ar "goodlooking regulars". Fran och med nu ska vi alltid lara kanna personalen pa stallena vi gar till!

Igar kvall kom var gamla van Holland till oss i Brisbane; Darwinfamiljen borjar aterforenas! Vi ska nu vara en vecka till i Brisbane, sedan ar planerna att aka till Stanthorpe, en liten hala ungefar en timme sydvast om Brisbane, for att vanta pa farmjobb. Tydligen maste man aka till ett hostel mitt i ingenstans och vanta pa att fa jobb, om man vill ha nagot. Vi hoppas pa att hitta nagot snart, jag maste anda forsoka fa nagon att skriva under mina papper men enligt kallor brukar det inte vara nagot problem sa jag hoppas att jag kan fa mitt andra ar har iallafall. Da maste ni dar hemma komma och halsa pa!