23 januari - godkant visum och back to broccoli.
Till alla er oroliga sjalar dar ute: ni kan vara lugna.
Tack vare att The Summit ar Queenslands hogsta punkt drabbades det inte sa mycket av oversvamningarna som vantat, och allt som hande var i princip att vi var utan jobb i nagra dagar och fick mindre urval pa Woolworths i Stanthorpe nar vi handlade mat.
Nu ar solen tillbaka igen sedan over en vecka, och det ser ut som den riktiga australiensiska sommaren visar sig. Istallet for att frysa i kallt regn har vi nu haft 30 grader, stekande sol och bla himmel varenda dag. Nar vi kommit hem fran jobbet om eftermiddagarna har vi legat pa en luftmadrass i tradgarden och atit glass till en brinnande, alltid lika vacker solnedgang. Den stora depressionen vi alla hade veckorna innan jul har nastan forsvunnit; jag kan dock inte saga att jag alskar det har stallet, men det kanns numera okej att vara har. En stor del av det har antagligen att gora med vart nya jobb som apple thinners, vilket visat sig vara mer lonande an vi trott. De forsta dagarna tog vi 40 minuters rast och tjanade anda bara runt $150 per dag, men allt eftersom vi blev snabbare kunde vi ta fler och langre raster och tjanade mer. Forra veckans lonecheck visade $1400 (motsvarande ca 9000 svenska kronor) - inte helt fel med tanke pa att vi tagit over 2 timmars rast per dag och inte stressat ett dugg nar vi jobbat.
Fran och med imorgon maste vi dock ga tillbaka till Taylors broccolifarm for tva veckor eftersom alla appeltrad ar gallrade men inte redo att skordas an. Vi ar val nagorlunda glada over detta; det ar bra for bankkontot men vi ser inte fram emot att aterkomma till helvetet.
Nar det galler mitt visum har jag ansokt och fatt det godkant, vilket innebar att jag far lov att vara kvar tills den 19 januari nasta ar. Sa lange vill vi dock inte stanna. Tina och jag har stora planer som ser ut ungefar sa har:
20 februari lamnar jag The Summit for att aka till Brisbane och mota upp en mamma och en Bengt. Fantastiskt! I drygt tva veckor ska jag vara deras australiensiska guide och forhoppningsvis visa dem mitt alskade Brisbane (om vattnet dar sjunkit vill saga), det vackra surfnastet Byron Bay, avslappnade Noosa och lite annat smatt och gott.
5 mars aker de vuxna hem till Sverige igen och jag moter upp Tina (och forhoppningsvis Holland) i Brisbane. Vi stannar dar en helg och beger oss sedan soderut for en vecka i Byron och en vecka i Sydney.
Darefter tar vi flyget till Nya Zeeland och reser runt - forhoppningsvis i en campervan eller liknande - i 3-4 veckor.
Tillbaka i Australien landar vi i Melbourne dar vi stannar i en vecka och eventuellt besoker Tasmanien. Sedan aker vi langs Great Ocean Road och tar oss pa nagot satt till Perth dar var resa langs vastkusten borjar. Fran Broome flyger vi till Thailand, agnar ett par veckor dar och atervander sedan hem mot Europa. Som det ser ut nu kommer jag alltsa vara hemma i slutet av maj eller borjan av juni - precis lagom till den svenska sommaren!
Tack vare att The Summit ar Queenslands hogsta punkt drabbades det inte sa mycket av oversvamningarna som vantat, och allt som hande var i princip att vi var utan jobb i nagra dagar och fick mindre urval pa Woolworths i Stanthorpe nar vi handlade mat.
Nu ar solen tillbaka igen sedan over en vecka, och det ser ut som den riktiga australiensiska sommaren visar sig. Istallet for att frysa i kallt regn har vi nu haft 30 grader, stekande sol och bla himmel varenda dag. Nar vi kommit hem fran jobbet om eftermiddagarna har vi legat pa en luftmadrass i tradgarden och atit glass till en brinnande, alltid lika vacker solnedgang. Den stora depressionen vi alla hade veckorna innan jul har nastan forsvunnit; jag kan dock inte saga att jag alskar det har stallet, men det kanns numera okej att vara har. En stor del av det har antagligen att gora med vart nya jobb som apple thinners, vilket visat sig vara mer lonande an vi trott. De forsta dagarna tog vi 40 minuters rast och tjanade anda bara runt $150 per dag, men allt eftersom vi blev snabbare kunde vi ta fler och langre raster och tjanade mer. Forra veckans lonecheck visade $1400 (motsvarande ca 9000 svenska kronor) - inte helt fel med tanke pa att vi tagit over 2 timmars rast per dag och inte stressat ett dugg nar vi jobbat.
Fran och med imorgon maste vi dock ga tillbaka till Taylors broccolifarm for tva veckor eftersom alla appeltrad ar gallrade men inte redo att skordas an. Vi ar val nagorlunda glada over detta; det ar bra for bankkontot men vi ser inte fram emot att aterkomma till helvetet.
Nar det galler mitt visum har jag ansokt och fatt det godkant, vilket innebar att jag far lov att vara kvar tills den 19 januari nasta ar. Sa lange vill vi dock inte stanna. Tina och jag har stora planer som ser ut ungefar sa har:
20 februari lamnar jag The Summit for att aka till Brisbane och mota upp en mamma och en Bengt. Fantastiskt! I drygt tva veckor ska jag vara deras australiensiska guide och forhoppningsvis visa dem mitt alskade Brisbane (om vattnet dar sjunkit vill saga), det vackra surfnastet Byron Bay, avslappnade Noosa och lite annat smatt och gott.
5 mars aker de vuxna hem till Sverige igen och jag moter upp Tina (och forhoppningsvis Holland) i Brisbane. Vi stannar dar en helg och beger oss sedan soderut for en vecka i Byron och en vecka i Sydney.
Darefter tar vi flyget till Nya Zeeland och reser runt - forhoppningsvis i en campervan eller liknande - i 3-4 veckor.
Tillbaka i Australien landar vi i Melbourne dar vi stannar i en vecka och eventuellt besoker Tasmanien. Sedan aker vi langs Great Ocean Road och tar oss pa nagot satt till Perth dar var resa langs vastkusten borjar. Fran Broome flyger vi till Thailand, agnar ett par veckor dar och atervander sedan hem mot Europa. Som det ser ut nu kommer jag alltsa vara hemma i slutet av maj eller borjan av juni - precis lagom till den svenska sommaren!
11 januari - oversvamningar
Jag har bara varit tillbaka en vecka i The Summit och redan har det hant mer an min hjarna klarar av att hantera.
Pa grund av att mitt visum gar ut om drygt en vecka och jag var desperat over att jobba mina sista farmdagar nar vi kom tillbaka till Brisbane, och Taylors inte hade jobb for oss, fick jag och Tina ett nytt jobb pa Rizzatos appelfarm. De tva forsta dagarna packade vi applen, nagot av det trakigaste jag gjort i hela mitt liv. Vi jobbade med ett gang sura medelalders damer som antagligen jobbat dar i hela sina liv, de brydde sig inte ens om att lara sig vara namn utan bara vart packningsnummer och allt de pratade med varandra om var applen och jobbet. Jag och Tina fick inte prata med varandra, och vi fick inte lov att lyssna pa musik, vilket gjorde att tiden gick LANGSAMT. De tva foljande dagarna var battre. Da har vi jobbat utomhus med att tunna ut appeltrad, dvs att plocka av de daliga och for sma applena sa att de andra kan vaxa sig storre. Det ar ett helt okej jobb, inte lika hart och fysiskt jobbigt som Taylors, och vi kan ta raster precis hur ofta och lange vi vill. Baksidan ar att man far betalt per trad man gor, vilket resulterade i att vi pa tva dagar bara tjanade drygt halften av vad vi skulle gjort om vi fick betalt per timme.
De tva senaste dagarna har vi inte jobbat pa grund av allt regn. Utanfor fonstren oser regnet ner, det har bildats en flod runt huset och stamningen pa hostelet ar tryckt och full av desperation och undantryckt panik. Som ni sakert redan vet ar hela Queensland rejalt oversvammat, och varst ar det har i trakterna dar jag befinner mig. I Toowoomba, som ligger drygt en timme harifran, har atta personer konstaterats doda de senaste 24 timmarna. Bilar flyter runt pa vagarna och det pratas om att det kommer bli annu varre. Tydligen har det varit en inlandstsunami, eftersom vattnet kommit fran ingenstans som en jattevag och svept med sig hela samhallet. Vagarna har omkring ar avstangda och det ar tveksamt om det ens gar att ta sig harifran. Igar sa de ocksa pa nyheterna att Stanthorpe kan komma att behova bli evakuerat. Oversvamningarna har nu aven drabbat fororterna till Brisbane och sprider sig norrut.
Vi vet inte vad vi ska gora, eftersom alla ar desperata att fa ihop sina dagar till andraarsvisumet. Jag har mina gjorda - jag behover bara fa pappren signerade vilket jag hoppas farmarna kan skynda sig lite med - men varre ar det for Tina och Stacie som inte har rad att forlora mer an en veckas arbetstid. Vi har kollat runt lite pa andra farmjobb, men problemet ar att det ar oversvamningar i hela ostra halvan av Australien och det regnar i princip overallt utom i Perth. I soder ar det stormar och i vaster ar det skogsbrander; det ar tydligt att jordklotet inte mar bra.
Klart ar att vi antagligen maste lamna The Summit inom en vecka. Vad som hander sedan aterstar att se. Antingen maste jag aka hem pga icke godkand visumansokan; jag kan hamna pa en vingard i Perth eller i Down Under Bar i Brisbane. Eller nagon helt annanstans.
Pa grund av att mitt visum gar ut om drygt en vecka och jag var desperat over att jobba mina sista farmdagar nar vi kom tillbaka till Brisbane, och Taylors inte hade jobb for oss, fick jag och Tina ett nytt jobb pa Rizzatos appelfarm. De tva forsta dagarna packade vi applen, nagot av det trakigaste jag gjort i hela mitt liv. Vi jobbade med ett gang sura medelalders damer som antagligen jobbat dar i hela sina liv, de brydde sig inte ens om att lara sig vara namn utan bara vart packningsnummer och allt de pratade med varandra om var applen och jobbet. Jag och Tina fick inte prata med varandra, och vi fick inte lov att lyssna pa musik, vilket gjorde att tiden gick LANGSAMT. De tva foljande dagarna var battre. Da har vi jobbat utomhus med att tunna ut appeltrad, dvs att plocka av de daliga och for sma applena sa att de andra kan vaxa sig storre. Det ar ett helt okej jobb, inte lika hart och fysiskt jobbigt som Taylors, och vi kan ta raster precis hur ofta och lange vi vill. Baksidan ar att man far betalt per trad man gor, vilket resulterade i att vi pa tva dagar bara tjanade drygt halften av vad vi skulle gjort om vi fick betalt per timme.
De tva senaste dagarna har vi inte jobbat pa grund av allt regn. Utanfor fonstren oser regnet ner, det har bildats en flod runt huset och stamningen pa hostelet ar tryckt och full av desperation och undantryckt panik. Som ni sakert redan vet ar hela Queensland rejalt oversvammat, och varst ar det har i trakterna dar jag befinner mig. I Toowoomba, som ligger drygt en timme harifran, har atta personer konstaterats doda de senaste 24 timmarna. Bilar flyter runt pa vagarna och det pratas om att det kommer bli annu varre. Tydligen har det varit en inlandstsunami, eftersom vattnet kommit fran ingenstans som en jattevag och svept med sig hela samhallet. Vagarna har omkring ar avstangda och det ar tveksamt om det ens gar att ta sig harifran. Igar sa de ocksa pa nyheterna att Stanthorpe kan komma att behova bli evakuerat. Oversvamningarna har nu aven drabbat fororterna till Brisbane och sprider sig norrut.
Vi vet inte vad vi ska gora, eftersom alla ar desperata att fa ihop sina dagar till andraarsvisumet. Jag har mina gjorda - jag behover bara fa pappren signerade vilket jag hoppas farmarna kan skynda sig lite med - men varre ar det for Tina och Stacie som inte har rad att forlora mer an en veckas arbetstid. Vi har kollat runt lite pa andra farmjobb, men problemet ar att det ar oversvamningar i hela ostra halvan av Australien och det regnar i princip overallt utom i Perth. I soder ar det stormar och i vaster ar det skogsbrander; det ar tydligt att jordklotet inte mar bra.
Klart ar att vi antagligen maste lamna The Summit inom en vecka. Vad som hander sedan aterstar att se. Antingen maste jag aka hem pga icke godkand visumansokan; jag kan hamna pa en vingard i Perth eller i Down Under Bar i Brisbane. Eller nagon helt annanstans.
