18 november - regn.
Det ar sommar i Australien, vilket innebar att det ska vara varmt, torrt, soligt och inte en droppe regn pa drygt ett halvar. Verkar som att vadergudarna ar lite forvirrade med arstiderna, for det bara regnar och regnar och regnar har utanfor Stanthorpe.
Efter att ha gjort en onodig tur till Bundaberg (dar fanns namligen inte alls jobb som lovat, hostelet ljog for oss for att vi skulle aka dit och bo dar sa att de kunde tjana pengar) akte vi istallet till The Summit utanfor Stanthorpe, fyra timmar sydvast om Brisbane. Har har vi varit i tva veckor, lika lang tid som det tagit att vanja sig vid vart nya liv.
Att jobba pa farm ar hart. I en och en halv vecka har jag jobbat med plantering, ograsrensning och broccolipackning. Dagarna ar langa, runt 8-10 timmar, och vi jobbar sex dagar i veckan (idag ar jag dock ledig pga allt regn..). Tidiga morgnar och mycket fysisk rorelse gjorde att forsta veckan var forfarlig - varkande rygg, ommande rumpa och smartande lar gjorde att jag knappt kunde ta mig ur sangen. Man vanjer sig dock snabbt och vi har redan kommit in i rutinerna.
Vi jobbar pa Taylor Family Produce, ett stort familjeforetag som odlar gronsaker som selleri, broccoli, sallad och liknande. Har i Stanthorpe har de tva farmar, jag jobbar pa den ena och Tina och Holland pa den andra. Jobbet ar tydligen valdigt bra for att vara farmjobb; personalen ar trevlig (bortsett fran den otroligt odragliga planteraren som jag och min kompis Stacie kallar for The Human Fly - han ar lika irriterande och ilskaframkallande som en fluga) och jobbet ar (oftast) inte alltfor enformigt. Vi tjanar $17.50 i timmen och betalar bara drygt 11% i skatt vilket ger oss en hel del pengar varje vecka, sarskilt om vi fortsatter att jobba 45-50 timmar i veckan.
Nar vi inte jobbar ar vi pa vart hostel, Summit Backpackers, som ar ett arbetshostel. Det ar ett av de basta hostelen jag bott pa - otroligt rent, frascht, trevligt, med stort och val utrustat kok, och personalen vet vem man ar och ar valdigt hjalpsamma. De kor oss till och fran jobbet, och en gang i veckan skjutsar de oss till en supermarket sa att vi kan storhandla mat. Pa tisdagar ar det gratis barbecue (dock saknar jag svensk grillning kopiost mycket, har i Australien ar det alltid enbart white sandwich, fettiga korvar, bacon, lok, ketchup och barbecuesas som galler), pa sondagar ar det pannkaks- och kaffefrukost med cappuccino fran riktig kaffemaskin, och pa helgerna har de oftast aktiviteter, utflykter och McDonaldstrippar. Nasta helg ska vi t.ex. aka pa en winery tour bland alla de vingardar som finns har - runt 50 stycken om jag inte minns fel - och provsmaka viner.
Har ska vi stanna fram till nyar, da vi aker in till Brisbane for att fira in det nya aret. Darefter kommer vi tillbaka hit och jobbar ytterligare en och en halv manad - om allt gar bra med mitt visum vill saga. Det hoppas jag dock att det gor, eftersom Hollands gamla chef erbjudit sig att skriva under att jag jobbat med WWOOFing for honom. Det ar antagligen min basta chans till ett andraarsvisum eftersom det da inte ar loner och skatter inblandade som staten kan kontrollera.
Nar vi jobbat fardigt och har mer pengar ska vi resa soderut igen mot Byron Bay, Sydney, Melbourne, Great Ocean Road, Tasmanien och vastkusten. Jag langtar, jag langtar, jag langtar!
Efter att ha gjort en onodig tur till Bundaberg (dar fanns namligen inte alls jobb som lovat, hostelet ljog for oss for att vi skulle aka dit och bo dar sa att de kunde tjana pengar) akte vi istallet till The Summit utanfor Stanthorpe, fyra timmar sydvast om Brisbane. Har har vi varit i tva veckor, lika lang tid som det tagit att vanja sig vid vart nya liv.
Att jobba pa farm ar hart. I en och en halv vecka har jag jobbat med plantering, ograsrensning och broccolipackning. Dagarna ar langa, runt 8-10 timmar, och vi jobbar sex dagar i veckan (idag ar jag dock ledig pga allt regn..). Tidiga morgnar och mycket fysisk rorelse gjorde att forsta veckan var forfarlig - varkande rygg, ommande rumpa och smartande lar gjorde att jag knappt kunde ta mig ur sangen. Man vanjer sig dock snabbt och vi har redan kommit in i rutinerna.
Vi jobbar pa Taylor Family Produce, ett stort familjeforetag som odlar gronsaker som selleri, broccoli, sallad och liknande. Har i Stanthorpe har de tva farmar, jag jobbar pa den ena och Tina och Holland pa den andra. Jobbet ar tydligen valdigt bra for att vara farmjobb; personalen ar trevlig (bortsett fran den otroligt odragliga planteraren som jag och min kompis Stacie kallar for The Human Fly - han ar lika irriterande och ilskaframkallande som en fluga) och jobbet ar (oftast) inte alltfor enformigt. Vi tjanar $17.50 i timmen och betalar bara drygt 11% i skatt vilket ger oss en hel del pengar varje vecka, sarskilt om vi fortsatter att jobba 45-50 timmar i veckan.
Nar vi inte jobbar ar vi pa vart hostel, Summit Backpackers, som ar ett arbetshostel. Det ar ett av de basta hostelen jag bott pa - otroligt rent, frascht, trevligt, med stort och val utrustat kok, och personalen vet vem man ar och ar valdigt hjalpsamma. De kor oss till och fran jobbet, och en gang i veckan skjutsar de oss till en supermarket sa att vi kan storhandla mat. Pa tisdagar ar det gratis barbecue (dock saknar jag svensk grillning kopiost mycket, har i Australien ar det alltid enbart white sandwich, fettiga korvar, bacon, lok, ketchup och barbecuesas som galler), pa sondagar ar det pannkaks- och kaffefrukost med cappuccino fran riktig kaffemaskin, och pa helgerna har de oftast aktiviteter, utflykter och McDonaldstrippar. Nasta helg ska vi t.ex. aka pa en winery tour bland alla de vingardar som finns har - runt 50 stycken om jag inte minns fel - och provsmaka viner.
Har ska vi stanna fram till nyar, da vi aker in till Brisbane for att fira in det nya aret. Darefter kommer vi tillbaka hit och jobbar ytterligare en och en halv manad - om allt gar bra med mitt visum vill saga. Det hoppas jag dock att det gor, eftersom Hollands gamla chef erbjudit sig att skriva under att jag jobbat med WWOOFing for honom. Det ar antagligen min basta chans till ett andraarsvisum eftersom det da inte ar loner och skatter inblandade som staten kan kontrollera.
Nar vi jobbat fardigt och har mer pengar ska vi resa soderut igen mot Byron Bay, Sydney, Melbourne, Great Ocean Road, Tasmanien och vastkusten. Jag langtar, jag langtar, jag langtar!
1 november - bye bye Brisbane (again!)
Det ar gratt och regn i luften var sista dag har i Brisbane. Imorgon bar det av norrut mot Bundaberg, dar det forhoppningsvis finns jobb at oss. Vi ar alla halvt deppiga over att lamna Brisbane; vi har vant oss vid vart simpla liv med lata dagar vid lagoon, sushi, shopping, promenader och lite party Down Under.
Efter lite efterforskningar visade det sig att Bundaberg ar the place to go for farmjobbsletande backpackers, eftersom de har alla mojliga sorters frukt och gronsaker dar. Dock ar boendet dyrt och vi hoppas verkligen att vi far jobb snart sa att vi inte behover spendera allt for mycket pengar pa ingenting. Rykten sager namligen att Bundaberg ar en av de trakigaste staderna i Australien.
Annars har det inte hant sa mycket har borta. Jag sorjer fortfarande min Artan men har tvingats ersatta henne med en billig mp3-spelare. Det varsta ar att jag inte ens kan fora over musiken pa Artan till en dator, och den enda musiken jag har nu ar fran tre CD-skivor vi lyssnade pa nar jag jobbade pa Presto har i Brisbane. Det ar ganska bra musik men usch vad jag kommer sakna mitt Coldplay, svenska band och Maja och Simons Australien-playlist. Antar att jag kommer vara ganska trott pa min musik efter ett par manaders jobb med samma latar i oronen..
Efter lite efterforskningar visade det sig att Bundaberg ar the place to go for farmjobbsletande backpackers, eftersom de har alla mojliga sorters frukt och gronsaker dar. Dock ar boendet dyrt och vi hoppas verkligen att vi far jobb snart sa att vi inte behover spendera allt for mycket pengar pa ingenting. Rykten sager namligen att Bundaberg ar en av de trakigaste staderna i Australien.
Annars har det inte hant sa mycket har borta. Jag sorjer fortfarande min Artan men har tvingats ersatta henne med en billig mp3-spelare. Det varsta ar att jag inte ens kan fora over musiken pa Artan till en dator, och den enda musiken jag har nu ar fran tre CD-skivor vi lyssnade pa nar jag jobbade pa Presto har i Brisbane. Det ar ganska bra musik men usch vad jag kommer sakna mitt Coldplay, svenska band och Maja och Simons Australien-playlist. Antar att jag kommer vara ganska trott pa min musik efter ett par manaders jobb med samma latar i oronen..
