20 september
Jag alskar mandagar pa jobbet!
Imorse vaknade jag efter en natts dalig somn och kom till jobbet med knappt oppna ogon, men efter en cappuccino, fem snubblingar pa halkskyddsmattan, skonsang till radion, fem dussin tvattade ostron, tva nara-ogat-branda mackor och allmant trams med Richie lamnade jag lunchskiftet pa battre humor an nagonsin. Inte konstigt att det kanns lite sorgligt att jag bara har fem dagar kvar att jobba. Jobbet har i Darwin har varit det basta nagonsin, trots att alla gronsaksdelningar gett mig blodiga tummar och kvallar med golvmoppen fatt svetten att rinna precis overallt. Aldrig har jag jobbat med sa harliga manniskor som har; det har inte varit manga dagar jag absolut inte haft lust att jobba.
I helgen traffade jag Femke och Lee igen, vilket var fantastiskt. Femke akte vidare redan pa lordagen och Lee akte tillbaka till Alice Springs idag sa det var inte mycket vi hann ses, men det ar alltid lika kul att aterse folk man lart kanna. Lee lovade ocksa att forsoka fa ledigt de dagar jag ar i Alice Springs sa att vi kan hyra en bil och aka ut och titta pa sevardheter; sjalva Alice Springs ar namligen inte mycket att se.
Om drygt en vecka bar det av, och trots att jag inte alskar Darwin i narheten sa mycket som jag alskade Brisbane kanns det lite sorgligt att aka harifran. Fast det ar nog inte sjalva Darwin jag kommer sakna utan mer alla de underbara manniskor jag traffat och fantastiska dansnatter jag haft har - och varmen, saklart.. (Jag kan inte forestalla mig hur mycket jag kommer frysa nar jag kommer tillbaka till Sverige..)
Imorse vaknade jag efter en natts dalig somn och kom till jobbet med knappt oppna ogon, men efter en cappuccino, fem snubblingar pa halkskyddsmattan, skonsang till radion, fem dussin tvattade ostron, tva nara-ogat-branda mackor och allmant trams med Richie lamnade jag lunchskiftet pa battre humor an nagonsin. Inte konstigt att det kanns lite sorgligt att jag bara har fem dagar kvar att jobba. Jobbet har i Darwin har varit det basta nagonsin, trots att alla gronsaksdelningar gett mig blodiga tummar och kvallar med golvmoppen fatt svetten att rinna precis overallt. Aldrig har jag jobbat med sa harliga manniskor som har; det har inte varit manga dagar jag absolut inte haft lust att jobba.
I helgen traffade jag Femke och Lee igen, vilket var fantastiskt. Femke akte vidare redan pa lordagen och Lee akte tillbaka till Alice Springs idag sa det var inte mycket vi hann ses, men det ar alltid lika kul att aterse folk man lart kanna. Lee lovade ocksa att forsoka fa ledigt de dagar jag ar i Alice Springs sa att vi kan hyra en bil och aka ut och titta pa sevardheter; sjalva Alice Springs ar namligen inte mycket att se.
Om drygt en vecka bar det av, och trots att jag inte alskar Darwin i narheten sa mycket som jag alskade Brisbane kanns det lite sorgligt att aka harifran. Fast det ar nog inte sjalva Darwin jag kommer sakna utan mer alla de underbara manniskor jag traffat och fantastiska dansnatter jag haft har - och varmen, saklart.. (Jag kan inte forestalla mig hur mycket jag kommer frysa nar jag kommer tillbaka till Sverige..)
Kommentarer
Trackback
